Islandshästen är av samma ras som vikingarna använde för 1000 år sedan (dess historia börjar dock mycket tidigare än så).
Tusen års isolerad avel på ön har gjort att den isländska häststammen fortfarande har fem gångarter,
egenskaper som gått förlorade hos andra europeiska hästar de senaste 4-500 åren.
Islänningarna är mycket måna om "sin" ras ­ dess smidighet, seghet och motståndskraft är
några käraktäristiska drag man är extra stolt över.
Genom eld och vatten, över stock och sten har islandshästen burit folk och varor i det karga och hårda
klimatet på Island. I över tusen år har den varit människans omistliga tjänare.
En saga som skildrats sedan 1000-talet i hela Västeuropa handlar om Sigurd och hästen Grane.
Hästen Grane bar troget sin herre fram till draken Fafne, Sigurd dödade draken och vann en guldskatt.
Sigurd fyllde två jättestora kistor med guld och klövjade dem på Grane. Så tänkte han driva hästen framför sig,
men hästen rörde sig inte ur fläcken förrän Sigurd steg i sadeln.
Senare i sagan berättas om hur Grane bar sin herre Sigurd genom en eldmur
så att denne kunde uppvakta kvinnan Brynhild. Sigurd blev så småningom dräpt och Grane sörjde djupt.
